Lördag den trettioförsta Mars Tjugohundratolv.

Nu börjar det bryta ut på mig. Jag hostar, snorar och har ingen ork i kroppen. Det låter lite bekant... Jaaa, det va ju så Moa hade det förra helgen! Attans, jag blev smittad. Hoppas det går över fortare än för henne, för jag har INTE tid att vara sjuk nästa vecka, eller nån annan vecka från praktiken.

Min Chef är förresten i Västerås idag för att kika på en bil, en vit Scirocco! :D
Om hennes revisor ger grönt ljus för att anställa mig, så vill hon ha idén om bil färdigt, för att få igång mig så fort som möjligt. JAG VILL INGET HELLRE ÄN ATT FÅ JOBB DÄR! Skulle kännas hemskt att behöva söka jobb på en annan trafikskola, där jag inte vet hur de jobbar och vad de har för värderingar.

Igår hade jag en körlektion på 40 min, med en elev som har bl.a. aspergers. Exakt vad han har mer för diagnoser vet vi inte. Jag hade inte direkt förberett något speciellt, eftersom det var första gången för mig, så jag tog det lite som det kom.
Jag blev "hämtad" av honom på kontoret 08.59. Han ville vara säker på att hans lektion började prick 9.00.
När vi väl sitter i bilen så vill jag att han gör en inre säkerhetskontroll. Det vill INTE han, för han hade inte blivit förvarnad om det. Det var bara att åka iväg.
Sen upptäckte jag en speciell attityd han hade mot andra trafikanter och mot själva utbildningen. Jag kan säga att han kommer bli min största utmaning hittills. Men det SKA gå! Jag ger mig inte.
Det jag lärt mig är att han vill bli informerad i förväg om vad som skall göras i bilen på lektionen, han vill tydligt veta om han är "godkänd" eller inte på det han gjort, och därefter tycker han att han aldrig mer behöver göra det momentet igen. Men så funkar det ju inte riktigt, inte i hans situation i alla fall. Han har stora mellanrum mellan sina lektioner, och kör ingenting hemma, vilket innebär att jag vill kolla så att det "gamla" fortfarande sitter när han kommer tillbaka efter kanske 1 månad. Vilket han har lite svårt att förstå -"Men  jag är ju godkänd på parkering redan?!".
Jaja, nog om det.

Nu ligger jag i soffan och kurerar mig med halstabletter och nässpray. Moa är och leker med kusin Robin, och Zsolt är i Ramnäs och byter till sommardäck på bilen. Skönt att vara hemma själv, men tråkigt att vara sjuk. Men så länge min prinsessa är frisk så är jag lycklig!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0