Nej, jag är som sagt allergisk :S
Så Zsolt får fortsätta drömma.






Alltså... jag har hittills hållit min blogg positiv och försökt skriva allt med en klackspark.
Men nu blev det bara för mycket.

Nr:1
Jag vill inte att min bror- som aldrig hör av sig -aldrig kommer och hälsar på -som man endast träffar om man lyckas vara på rätt ställe vid rätt tillfälle, skickar arga jävla sms om att jag pratar om att skaffa hund. Han kan verkligen vara elak i sina ord och inte alls tänka sig för. MEN, träffas man 10 min varannan månad så vad vet man då om varandra? Nej inte mycket. Att han dessutom har helt fel information om vad han skriver om verkar inte bekymra honom alls. Men fy vad tråkig dag det blev :´( 
Ska jag vara helt ärlig så finns det bara en sak jag vill säga.
Visst, hans fyrbenta vänner tar han hand om jätte fint... men familjen skiter han i fullständigt.


Nr:2
Jag har länge vetat att min familj är en sån som snackar skit om varandra bakom deras ryggar. Och jag får höra mer negativt om allt och alla än vad jag vill höra! Men det tar ju självklart hårt på en när man får reda på att det handlar om en själv!
Jag förstår inte hur man kan vara så falsk mot någon i sin familj. 
Jag har ju för fan sagt åt dom att prata klartspråk öga mot öga istället, men det fattar dom ju inte, det vågar dom inte. Så jävla fegt. Så jävla sårande.
Dom ska minsan få veta vad jag tycker om deras SKIT SNACK ännu en gång.
Men då får man väl bara det gamla vanliga tillbaka " -men jag... men vi.. men... men... men..."


Jag vet att det kommer sluta med att alla blir sams igen, man är ju ändå familj, och sånt betyder mycket för vissa bl.a för mig. Men just nu är jag inte det minsta stolt över att vara i den här familjen över huvud taget.