Igår var jag som sagt på bio och såg Avatar, den va jätte bra! Bättre än förväntat.
Så den rekommenderar jag till alla som vill ha äventyr på vita duken!

Idag ska vi äta middag hos svärmor och sen vinkar vi hej då till Moa och beger oss på fest här i västerås.
Moa ska nämligen sova över hos svärmor över nyår.
Känns lite nervöst för mni del, det är ju första gången som jag är borta från henne så himla länge! Men hon är ju i goda händer så henne går det ju ingen nöd på... men mig däremot. Jag ska bara pimpla nån cider, så att jag kan köra bil imorgon och hämta hem lilla Moa. Men Zsolt dricker nog en del kan jag tro.
Det är lite roligt för vi ska på en fest där vi kanske känner en eller två personer sen tidigare. Så det blir att träffa massa nytt folk, det är ju kul :D

Zsolt gjorde mig sur inatt tyvärr... han och hans x-box börjar gå över styr nu tycker jag. Att han t.om. ska bryta sina ord till mig p.g.a. spelet är ju inte helt okej. Han är beroende, det borde jag ha fattat för länge sen.
Klockan var 01:45 när jag vaknade upp på soffan bredvid Moa och bestämde mig för att hoppa i säng. Zsolt satt självklart och spelade, vilket han gjort i princip hela kvällen, när jag va på bio och sen när jag kom hem också. Så då sa jag att han kan väl komma och lägga sig. Ja det skulle han, han skulle bara spela färdigt den rundan... och det borde ha tagit runt 10 min. Klockan 03:45 kommer han och lägger sig. TVÅ timmar senare!
Okej om det händer en gång, eller om han säger rakt ut att han ska spela tills ögonen blöder... men nu är jag less på det där! Jag vet inte hur många nätter jag får lägga mig helt själv och sen vakna till när han kommer och lägger sig inpå morgon timmarna. Jag slänger snart ut det där jävla spelet.
Och då tänker man ju att han ska be om ursäkt och försöka gottgöra det på nåt sätt, men nej. Han käftar bara emot och fräser att jag ska vara tyst. Han blir aggressiv av spelet också har jag märkt. Han är en helt annan person när vi har varit i Ramnäs över en helg där han inte kan spela.
Jag tänkte på en sak i och med detta... vart tog de mogna männen vägen? Nästan alla killar som jag känner har nåt slags spel hemma som dom mer eller mindre än beroende av. Dom måste liksom sitta och spela varje dag, annars är dom inte glada över livet. Vad hände där? Ofta min pappa skulle sitta timmar efter timmar och spela när han va 24 och hade en liten bebis hemma. 
Zsolt är visserligen 22 men hans vuxenliv har ju börjat, han är ju pappa nu.
Eller när borjar vuxenlivet egentligen?
JAG tycker iaf att det börjar gå föööör långt när spelet kommer framför familjen, spelar ingen roll när eller hur ofta, att det ens kan vara så viktigt med ett "pang pang" spel är ju rent av skrämmande.
Att JAG ens ska behöva tävla med ett x-box för uppmärksamhet av min egen sambo, och självklart förlora för det mesta, är rent ut sagt tragiskt. Och kanske ännu mer tagiskt är att jag vet att jag inte är ensam om att ha det såhär.